Aidlinger-ruinernas hemligheter: Ny plakett avslöjar militärhistoria

Aidlinger-ruinernas hemligheter: Ny plakett avslöjar militärhistoria

På Venusberget nära Aidlingen ligger ruinerna av en mystisk militäranläggning från andra världskriget, som nu hedras med en ny minnestavla från Aidlingens hembygdsförening. Denna tavla ger en informativ inblick i historien om platsen, som upptäcktes den 26 december 1944 av ett brittiskt Royal Air Force spaningsflygplan. Själva ruinen består av en mossbeklädd betongrondell och en svårt förfallen struktur som avslöjar spår från svunna tider.

Det så kallade "Bernhard-systemet" var en del av den tidiga radartekniken för att bestämma flygplanens position och hade en räckvidd på cirka 400 kilometer. Projektledaren för den underjordiska forskargruppen, Norbert Prothmann, förklarar dess betydelse och klargör att den roterande radiofyren Aidlinger var den sista i sitt slag som färdigställdes och den enda i södra Tyskland. Den designades för att användas i försvar mot bombplansskvadroner som flyger in från Frankrike.

Radarsystemens historiska sammanhang

Utvecklingen av dessa radarteknologier var en liten del av ett mycket större program som genomfördes av tyska Luftwaffe under andra världskriget. Den tyska militären använde en mängd radar-, identifierings- och radioenheter (IFF, RDF) för att förbättra effektiviteten i sitt luftförsvar. Dessa enheter, kallade FuG (radioapparat), spelade en central roll i militära strategier.

Wehrmacht sprängde anläggningen den 16 april 1945, en dag efter att Calw ockuperats av franska soldater. Intressant nog byggdes Bernhard-anläggningen av Todt-organisationen med hjälp av cirka 35 tvångsarbetare. Fastighetsägaren Wilhelm Breitling var oklart om exakt vad som byggdes under bygget och fick köpa tillbaka sin mark efter kriget.

Teknologiska detaljer om Bernhard-systemet

Funktionaliteten hos Aidlingens roterande radiofyrsystem baserades på två överlappande riktningsstrålar, vilket gjorde det möjligt att exakt bestämma flygplanets position. I en tid då exakt navigering över luft och vatten var avgörande, representerade den roterande radiofyren en betydande teknisk bedrift. Dessa radarteknologier var dock inte isolerade fall; Många system som Würzburg-radarn och andra FuG-modeller utvecklades för att öka Tysklands försvarsförmåga.

Würzburg-radarn, till exempel, den första i sitt slag i Tyskland, användes från 1940 och hade en räckvidd på cirka 30 kilometer. Det visar tidens tekniska ambitioner och behovet av att tävla mot de allierade. Radarer tillät tyska jaktplan att visuellt engagera sig med mål och var centrala för luftförsvarsstrategier.

Bernhardsanläggningens hela historia och dess tekniska detaljer illustrerar hur viktiga sådana militära anläggningar var under andra världskriget och hur de ses ur dagens perspektiv. Den ceremoniella avtäckningen av plaketten av borgmästare Tasneem Kaufmann och andra närvarande är ett steg i rätt riktning för att bevara dessa historiska platser och understryka deras betydelse för framtida generationer.